När livet känns tomt fast man har allt viktigt. När hålet inom en växer och gråten ligger nära. När man egentligen inte vet varför? Jag kämpar, jag försöker och jag vill. Jag har en inre styrka men falla får jag inte. Bara för en stund, för en sekund fälla dessa tunga tårar. Ni ser min smärta, min inre spegel. Min Sköld höll inte. Försöker pratar bort det men det går inte. Jag bryter och går min väg med smärtan i mitt bröst. Vad är det som tynger mig ? Är det min inte rädsla? Är det något i mig jag inte tagit itu med? Vad kan det vara? Går ur bussen, en våg av nyklippt gräs sköljer över mig... Jag tar in doften, fylls med en känsla av lycka av vad jag har, vad jag kommit och bli. Jag är stark och kolla påMig nu efter detta år av kaos ett liv av kämpande av dess olika slag. Jag är stolt egentligen men fortfarande har jag en känsla av att jag kan mer! Jag höjer ribban för varje steg mot rätt riktning i mitt liv. Hur långt ska jag gå? Vart vill jag nå? För att bara bli nöjd?!?!... Jag vet att jag kan och jag vill...
Kommer nå dit en dag! Handlar om mina val och gå över min egna rädsla!
