I en återvändasgränd bland gamla mönster och ord som haglar
Ett minne är blott, en stund är försvunnen och jag drömmer mig bort. Bort från allt, bort från smärta, ångest och sorg. Mitt huvud är tomt, känns som jag inte är här. Mitt inre värker, mår illa, kan inte andas och det känns som jag ska kräkas. Vill bort från alla, bort från allas prat och goda råd. Jag vet, orden som ni säger ekar i mitt huvud. Försöker förtvivlat få ihop allt.. Försöker förstå alla dessa tankar, beslut och tiden som går. Jag kan inte rädda dig, lika lite kan du rädda mig. Inlåst i mig själv försöker jag hitta en väg, en väg att vandra. Försöka sålla i allt det här, i all sorg och smärta. Jag har backat, är i en återvändsgränd. Går förvirrat omkring, vad finns det mer än gamla mönster och ord som haglar. Inga handlingar, allt är bara ett stort kaos. Känner igen det varit här förut. Vart börjar jag sortera och hur mycket orkar jag mer. Tankar skrämmer mig, känslan av frihet kommer. Men det är min känsla mitt huvud säger annorlunda. Jag är arg på mig själv, vill stänga in allt men det går inte längre. Allt kommer ut i tårar och skrik. Jag är fast. Behöver bara min tid och hitta min väg ut.
Taggar:
ångest skrik tårar ensamhet tomrum seperation smärta envägut;