Är det för fel på mig? Vf vill inte pappa ha mig, vf finns han inte i mitt liv? Frågorna är många och jag som mamma försöker hålla ihop, för det finns inget värre än att se barnets värld krossas. Hur ska jag ens kunna vara mamma och pappa,det går inte och det är inget jag strävar efter. Jag vill bara ge mitt barn alla förutsättningar som finns och låta barnet ha kvar sina 2 hälft i livet. Det är jag och pappa, utan oss finns inte barnet. När ska dessa egoistiska pappor ta sitt ansvar? Jag är så arg, så ledsen och så besviken och se tår fyllda ögon och frågorna när kommer pappa? Eller vf tar han aldrig mig?
Jag har inga svar inte heller några botemedel, det är kaos. Jag vill kunna ge mitt barn allt. Men när pappan lämnar sitt ansvar och jag inte kan ge den biten, så gör det ont i mitt mamma hjärta! Jag hatar det! Hur kan man ens låta våran konflikt bli ett straff till vårat barn. Allt han vill är och bli bekräftad och älskad. Det kostar inget utan det är gratis men ändå så svårt att ge!
Vi blir även bättre mammor om barnen skulle få den tiden med sin pappa och vi mammor skulle slippa konflikterna med pappan och besvikelsen från barnet!