Jag har glömt bort hur det
Är att älska, att bli älskad. Jag har tappat mig på vägen. Hur känns det att känna sig behövd? Hur känns det att känna sig älskad.. Bara för ett tag, en stund, för en sekund.
Hur Känns det när ngn ser mig,bortom mitt sminkade ansikte och falska leende. Trodde att genom att känna mig liten så skulle jag bli trygg. Din famn skulle rädda mig, bli mitt tempel. Sjuka är att det rasade, över mig. Där inne låg jag och du räddade mig aldrig. Eller gjorde du det? Vaknade jag upp ur den lögn jag själv byggt upp. Hur lång tid tog det.. Tydligen längre än att rasa det.
Du fick mig svag, du fick mig rädd men ärlig. Ärlig mot mig själv. Du försöker köra det kalla spel som jag aldrig spelat förr. Kommer ihåg när du beundrade mig, kommer ihåg när du låg och kollade på mig när jag låg och sov. Fick nypa dig för att få dig och förstå att det va med mig du va!
Mitt hjärta då? Min själ? Alla mina ärr? Livet jag levt, dagarna jag gråtit,dagarna av ren smärta.. Allt var borta för en stund.i denna lögn! Jag orkar inte längre för jag förstår inte,mitt sökande på ngt mitt sökande var mig själv!