Tog mig till gymmet och kickt as. Jävligt tungt pass, gråter var nära och tårarna låg där i ögonvrån bara för att få rinna ner längst min kind. Tog mig igenom det utan det ena eller det andra. Fy fan vilken dag, riktigt tung. Vill bara få den o gå och snart är den äntligen över. Det sägs ju att nästa dag brukar bli bättre.
Så jag hoppas på det nu, för att jag ska sluta tänka så gör jag ngt hela tiden, allt för att slippa tankar och vad det innebär!
Upp på toppen och kolla ner på delar av Göteborg, kände mig fri. Vill bara flyga för en sekund. Satte mig ner, tittade ut över staden, kände sån lättnad, ngn befriad känsla. För stunden var det så skönt men hela tiden har jag känslan att ngt fattas. En famn som höll om mig när jag frös och som pussade min kind.
Detta kommer ta tid, väldigt lång tid men en dag blir det bra!
