Det första jag tar på mig är mina gym kläder och min frukost medans jag väcker mina barn och stressar iväg och lämnar dom i skola och förskola och sedan gymmet.
Ledsen, arg, ångest, döende så länge jag inte är sjuk så är gymmet nummer 1. Det är så man tar sig upp från botten till toppen. Inget tänkande utan bara ha målet gymmet. Sen har vi alla olika mål, oavsett om målet är att bara komma till gymmet och testa på hantlarna eller att se sig på scenen. Det viktiga är komma dit, bryta ett negativt mönster och få kroppen och släppa spänningarna och få blodet att flöda i kroppen.
Gymmet drog mig upp ur min djupaste dal, jag fick ett dagligt mål. Hur många gånger har jag inte gråtit mig genom passen?! Kan inte räkna dom längre men oavsett så tar jag mig till gymmet och detta är min medicin. Denna vägen mot ångest är svårare, hårdare och råare. I längden tror jag mer på detta, utan tabletter, man jobbar då direkt med problemet. För jag tror och jag vill betona JAG för det är min syn, att tabletter blockerar så mycket tankar och känslor.
Jag har provat denna väg och kan rekommendera den och stå för den.
Puss på er alla !
Puss & besos
