Allt jag varit med om, all sorg jag upplevt. Vad ska jag göra med allt? Ibland kan det se så svart ut! Tunneln är lång och mörk, inget ljus ser jag.
Ingen verkligen ingen, kan förändra denna situation. Har inget ändras på det sätt du gör det på nu. Byt taktik, gör mindmap, på allt du vill. Orimligt eller inte, skriv ner det. Lättare att sortera i allt när det är på print. Och där efter VAD KAN DU ÄNDRA PÅ HÄR OCH NU? Är det ett samtal eller ett papper som måste skickas. Skriv upp de saker och numrerar från 1 och neråt. Och så HANDLAR du nu efter den. Så nu är det gjort, stryk för varje grej som är gjord. Då ser du konkret och enkelt vad som är gjort och du kan konkret se att du gör något av din tid. Tid stressar många även mig! Skulle behöva 48h på ett dygn inte 24h.
Efter detta är gjort så gör du samma sorts spalt men nu med resten av saker/ mål och numrerar viktigast först och sen neråt. Sömn och mat mina vänner är prio ETT. Utan bränsle och energi,kan vi inte tänka klart och har inget humör. Idag är din dag och den är värdefull använd den till Max. Att träffa en vän och bara ta en kaffe kan vara en viktig del också. Att ta hand om sig själv, jätte viktigt för att orka. Gråt om så behövs men torka tårarna sen och gör ngt promenad, gymmet, kaffe med ngn vän, eller bara skriv av dig. Det viktigaste är att du inte sluter dig utan försöker bearbeta det jobbiga, det svåra. Hjälper inte och sova bort flera dagar, utan gör ngt, vad som och gå hellre lägg dig tidigt än sova bort ditt liv. Jag tex kan inte gå hem efter jag lämnat mina barn för då hamnar jag i just detta, att gå in i mig själv och sluter mig. Därför har jag alltid som vana att gå till gymmet direkt efter lämning. Jag har helt enkelt svårt och vara hemma, det blir extra jobbigt. Jag vet inte vf, lättare att släppa allt kanske. Visa dagar håller jag igång hela tiden för att slippa tänka och känna. Jag hittar alla olika sätt att lyckas hålla mig igång satt eller social. Ringer vänner när jag diskar, städar eller tvingar mig ut och träffa ngn. Detta är en ständig kamp. Sen kommer de dagar då jag bara lägger mig och gråter, vilar, pustar ut och bara är. De dagar är mycket få, men behövs.
Det finns ett slut, det finns en vänd punkt en brytnings gräns. Då man kommit till ett det räcker och en förändring behövs! Förändring finns bara inom dig själv, ingen kan tvinga fram en förändring hos ngn annan, tyvärr! Tro mig jag hade önskat att det gick vid ett fler tal tillfällen. Det är alltid jobbigt att bryta, släppa och gå vidare från gamla mönster, men det mest fantastiska är att vi vet inte vad som väntar oss bakom nästa hörn. Livet är fantastisk på det sätt att vi vet inte vad eller vem som kommer vandra på vår väg med oss. Jag tror på ödet, jag tror att de människor vi träffar är en lärdom av ngt slag. Kanske ska de stanna i vårt liv, kanske ska de bara finnas en kort period men Tro mig det är till någon nytta. Jag kan inte alltid förstå vf men allt kommer till en punkt då du förstår vf. Helt enkelt får vi inte tappa tron på livet och försöka oss igenom, hur svårt det ändå kan vara. Alla stormar, alla soluppgångar, det är när det stormar som man känner av de starka och trogna vännerna. Glöm inte alla kan älska i solsken. Lyhörd och ömhet är viktigt, hjälp när du kan. Det där lilla kan betyda så mycket för den andra. En kram, ett förlåt, en försoning eller bara som så lite som ett leende. Det lilla kan göra underverk i en annans liv. Skiljs aldrig åt som ovänner man vet aldrig när livet tar slut. Ta vara på eran tid tillsammans och här på jorden! Älskar er som finns i mitt liv!
Puss & besos 
