Godmorgon föräldrar!

Vaknade strax efter 7, gick och gjorde mig lite te. La mig i sängen igen och tittade ut genom fönster, solen är påväg upp. Kände verkligen att jag saknar mina flickor som är hos sin pappa. Aleyda sov med mig de sista dagarna innan hon skulle till pappa, eftersom hennes astma är som jobbigast nu. I allafall varje morgon tittade hon ut och beundrade soluppgången och dess färger. - Titta va fin himlen är! Det är blå, lila, rosa, orange, röd och gul. 
Sista dagen såg hon även grön. 
Aleyda har ett öga för detaljer och ser genom konstnärliga ögon. Hon är fantastisk när det gäller målning och gestaltning. 


Denna helgen har jag mina killar. Det är ju lite skillnad liksom hahaha. De sover längre på morgonen, de sitter på sina datorer, de hänger med kompisar, helt enkelt det äldsta frigör sig från mamma. Inte roligt alls, försöker tänka på när jag var 15. För att förstå men jag förstår inte, eller så är det för jag vet min egna styrka/rädsla och hur stark/rädd var mot all skit. På något sätt trodde  jag att den styrkan/rädslan liksom fortsatte genom till mina barn! 
Jag har fått erfara annorlunda, ett litet uppvaknande. 
HALLÅ EVITA... 15 år, nu provar man
gränser och gör lite vad man vill.. 

Nä, nä det funkar inte så. Kan ju säga så här, jag har visa regler för mig själv som jag satte när jag väntade mitt första barn droger och kriminalitet, kan mina barn glömma. Jag vägrar låta mina barn
gå den vägen! Den är en enkel väg och slutar bara på ett sätt.
Jag kommer gå över lik och eld för att få mina barn på rätt sida.
Jag vänder upp och ner på hela denna staden för att veta och ha koll. Varje unge som vistas nära, kort, namn och vart dom bor. 
Första sne steg barnet gör ( samtal frpn polis), alla föräldrar gör det inte till vad det är, gör det stort. Vänd det upp och ner, ner och upp. Dra in och kolla upp med föräldrar till de andra barnen. Tyvärr måste man knäcka deras hårda skal och in i djupet, känslan så de skäms. 
Det va bara snatteri tex, vaddå bara snatteri??!!!!! Vad blir det nästa gång? Och blir det nästa gång då måste hjärn handen in, sätt in varje resurs som finns, nu handlar det om att rädda ditt barn. Om det till och med betyder att du måste dra in socialen som dock redan är inkopplad för de sne steg barnet gjort. 
Oftast mår detta barnet inte bra, det är massor med känslor och de behöver hjälp i kaoset inom dom och bryta detta mönster. Jag vet att många är rädda för socialen. 
Tar de mitt barn? , vad ska andra säga?, nä, usch jag skäms.

Lägg dessa tankar åt sidan och se ditt barn. Vart ska det sluta?
Jag är tyvärr mamman som inte bara ser här och nu, jag ser redan fängelset!
Man kan tycka var man vill om det, men det är ju där det slutar och det går fort. 
Socialen kan hjälpa till och skynda  för att få ungdomsbehandlare eller familjebehandlare. Mycket viktiga puzzelbitar, för att få  upp barnet från diket upp på vägen igen. Ofta behöver barnet reda upp i sitt inre, och förstå känslor eller saker som inträffat. Kan vara seperation mellan föräldrar, syskon, bråk hemma, kan till och med vara alkoholism, drogmissbruk , tablettmissbruk i familjen och till och med övergrepp. Det kan vara allt mellan himmel och jord. 
När jag skriver och berättar är det utifrån vår familj,  vart jag står och på det sätt jag arbetat med problemet. Jag är medveten om att  det finns alla olika slags problem och kan se olika ut och man kan hantera dom på 100 olika sätt.  Detta är bara mitt sätt och hur jag gör det och kan bara råda eller vana andra föräldrar. 
Jag vill också ge ett råd att har brottet varit så en enskild person mått dåligt över det tex ditt barn mot ett annat barn. Är det viktigt att vi föräldrar faktiskt tar vårt ansvar, ringer den andra föräldern och berättar att vi vet om detta men jag tycker inte detta är ok, jag står inte bakom det mitt barn gjort men jag stöttar det genom denna process. Det är viktigt att visa barnen att vi föräldrar finns här, vi tar ett ansvar och oavsett älskar vi våra barn. Konsekvenserna får de stå ut med men vi tar vårt föräldrar ansvar och pratar, stöttar och visar en bättre väg.  Barn gör som vi gör inte som vi säger. Barnet ska höra och se denna process! 
Stick aldrig problemet under mattan, där gör ni föräldrar fel och lär era barn att det är ok att stoppa undan känslor, dåliga val pratar vi inte om!!!! Detta är farligt och början på en väg ni inte önskar era barn! SÅ FÖRÄLDRAR TA ERT ANSVAR! 

 Varningstecken !!!!!
Ute mer, passar inte tiderna, nya vänner, föräldrarna vet inte vem vännerna är, mindre social, frånvaro från skolan, mer instängd på sitt rum, mer attityd... 
Listan kan göras lång,det finns säkert många fler men dessa såg jag! 

Styrka till alla er, ta hand om varandra 
Godmorgom föresten. 
Puss & besos 
Taggar: föräldrar, föräldrar SNEDTEG ansvar droger kriminalitet socialen barn ungdomar familj;

Kommentera inlägget här :