Sa till en vän en dag,
- Hade jag hört någon berätta om mitt liv till mig så hade jag undrat om de har en uppmärksamhets störning!
Och det är sant! Hur mycket mer kan hända i ens liv, det är sjukt. Ingenting förvånar mig längre. det känns som jag kan ta mig igenom stort sätt vad som helst efter detta.
Min bror vaknade stortsätt blind en morgon och de fick åka in för att se vad det var. Han kommer in med ett blodtryck långt över 200 och en mycket lågt blodvärde!
Kommer fortfarande ihåg samtalet från min mamma, jag stelnade till. Hela min kropp bara paralyserades och huvudet gick i 300. Min första tanke vem tar mina barn. Vi väntade svaret från magnetröntgen, som resulterade bra. Sen började uteslutningsmetoden för att finna felet.
Min intuition sa att detta var allvarligt oavsett att magnetröntgen visade bra svar.
Söndag eftermiddag får jag ett nytt samtal och han har kroniskt njursvikt, tydligen fas 5. Fanns inget mer än packa ihop och åka till Stockholm. Jag måste till min bror det var det ända jag hade i mitt huvud.
Kommer upp till Stockholm på måndag morgon och tar med min äldsta som Cy.
Resan dit kändes lång och tuff. Vad hade jag och vänta? Hur mår han? Vad kommer hända? Ärligt var jag livrädd och förlora min bror, tårar rann, kroppen skakade och jag kände sån maktlöshet. Det måste vara den värsta känslan som finns, fy önskar inte ens min värsta fiende det.
Väl uppe i Sthlm så möte jag min bror och resten av familjen. Min lille bror som är så oskyldig låg där så sjuk! Jag som alltid skyddat honom från allt när vi var yngre, jag kunde då göra så mycket men kan inget göra nu. Maktlösheten tog över mig totalt. Ville ha svar, positiva svar. Tyckte inget svar var bra nog. Gör han bara frisk och det är nu.
Röntgen och dialyser avlöste varandra,det var sjukt jobbiga och påfrestande dagar, med ren smärta. Ville bara ta över så han slapp ha ont en dag. Ville så gärna byta plats med dig. Visa saker sitter i mitt huvud som gjutet efter dessa dagar på sjukhuset. Usch detta var riktigt jobbig tid, men hela familjen var samlad och vi alla försökte göra vad vi kunde för honom och för att underlätta för hans tjej och dotter!
Idag mår han bättre och kroppen ska stabiliseras innan operation kan genomföras. Mamma är först ut för tester, sen är vi en hel del som står i kö om det visar sig att hennes njure inte passar. Idag ligger han i dialys ca 8 Tim per dag! Livet vände fort, på en sekund.
Detta har ändrat mycket i mitt liv och i mig själv. Att se någons liv ändras så fort och stå bredvid och inte kunna göra någonting, det är en hemsk känsla.
Detta har visat mig att livet står på spel,det varar inte förevigat. Man vet aldrig när något kan hända eller förlorar någon.
Jag försöker vara stark och se ljuset ovh lärdomen bakom detta. Han har överlever men långt ifrån frisk. Jag är tacksam att jag har honom vid liv.
Sådana här situationer i ens liv får en och på riktigt börja fundera, vad är livet värt? Hur använder vi våran tid? Tiden är livet och en dag kan det ta slut. Allt det där man ville göra som man aldrig gjorde för alla måsten. Prioritera ta bort allt oviktigt, gör det viktiga, det som får dig och må bra. Det som får dig starkare, gladare och till bättre människa eller mamma. Ingen kommer tacka dig på jobbet tyvärr du är ersättningsbar. Så all tid och kärlek ge det till din familj, vänner och de människor som verkligen betyder något.
Helt plötsligt var branden jag och familjen var med om ingenting, eller jo det var något men vi klarade oss oskada. Min brors liv var på spel. Materialistiska saker bygger vi upp igen men en människa kan vi inte bara ersätta. Så tänk till innan ni bråkar, finns där och ta hand om varandra.
Puss & besos