mywayandstyle.blogg.se

Visa dagar är inte den andra lik, då allt bara känns tungt. Tuffa samtal, tuffa möten och murar raserar och man är tvungen och möta verkligheten. Hur länge mer ska man orka och hur länge mer ska man behöva kämpa. Tills jag tagit mig igenom det, FINE! Turbulensen har varit långvarig och jag vet att man måste ta sig igenom det för att se ljuset men ibland känns det bara som det haglar över mig. En sak startar och snabbt blev det 3 och 4 saker. Nu pratar jag inte om att glömma en tvättids problem utan mycket känslomässiga issus. Krigare som jag är tog jag mig till gymmet, tog mig igenom mitt ryggpass, gråtandes. Slöt mig och körde mitt pass, genom det ska jag. Även att tårar rann, är det ett beslut och en överenskommelse med min kropp. Ända vägen utan medicinering.

När jag trodde att det var tillräckligt med det tuffa på förmiddagen, fick jag ett samtal som förändrade hela min värld. Jag kände kylan ta över mitt bröst, kände tårar falla, kände att mitt hjärta frös till is och återigen kom han åt mig. 

Medans du var mitt allt, var jag ditt ingenting. Medans jag kämpar dagligen i verkligheten för att förstå, så gömmer du dig undan i flykt från den. Du valde det istället för att möta rädsla, istället för att kämpa för ngt jag vet, är det ändå som finns i ditt hjärta, vi. 

Den skiten dödar dig sakta och bedövar dig, en dag kommer verkligheten. Antingen facar du den eller så facar verkligheten dig. Samtidigt som detta gör mig arg, besviken och sårad, så tycker jag synd att du inte förstår bättre. Att du väljer vägar som bara kan sluta illa, du söker ngt du inte kommer finna igen. Tyvärr! 

Jag kan bara stå bredvid och se på, jag drog mig ur ditt liv för ett tag sen och en lättnad är det, men enorm saknad efter en del i dig. 

Vi alla krigar på olika sätt och vi vinner och förlorar, frågan är vad är värt och förlora och vad är priset man får ta för att vinna? 

Destruktivitet för mig är en smärta, ett inre krig man måste slåss mot med sig själv. För att förändra måste man förstå, men även känna hur det känns att förlora ngt man älskar. Vet man den känslan så vill man aldrig låta ngn gå igenom det. Jag har förlorat många människor i mitt liv och de har inte alltid varit lätt. Sorgen är tung och svår att bära, men igenom den måste jag mig ta. Tårar, gråt, skrik, smärta låt det ta all min energi o styrka en stund men sen så måste jag hitta små ljus, små strålar. Det är när jag är villig och ta mig igenom det, det är när jag är villig att facea verkligheten. Ibland är det ok och blunda och glömma för stunden men ta dig igenom det, gå igenom stormen. För igenom stormen kommer alltid något bra. Det är svårt att se nu, det är svårt att tro på men tappa aldrig tron. 

Dagen är snart över och bara JAG kan förändra min värld, mitt liv och min tid.