Det har varit en riktigt jobbig helg, det är efter "skalv" av allt som hände i fredags. Dagen startade med att jag väcktes kl 04 och en vän behövde mig, pratade med personen tills jag viste att hen var i tryggt förvar. Barnen började vakna och då var jag tvungen och lösa några samtal,då min son inte ville gå till skolan för en konflikt som hände dagen innan. Läraren hade tagit tag i min son på ett väldigt opassande sätt. Efter detta så fick jag ta ett samtal ang mina andra barn med pappan och vi har helt skilda åsikter om saker och ting. Jag har inte i detta läge några sparade energikällor kvar, det tar hårt på mig när det handlar om mina barn, som jag har kämpat med dag som natt, år efter år. Nästan helt ensam och ståt där i stormar, orkaner och egentligen inte haft ngn att bolla med.
Sen kom ett till samtal som var droppen, då jag kände att nu fan räcker det. Jag vet att det finns ordspråk som lyder något med ett problem kommer sällan ensam. Nä jag märker det!!!
Jag undrar dagligen vad är det som gör att jag är som en pricktavla på en skjutbana. Ett skott kommer och helt oförberedd kommer 5 till.
Fine visa saker är oundvikliga men shit visa saker som händer, undrar jag om detta är min karma?
Hur hemsk är jag eller vad har jag gjort för att förtjäna så mycket inre smärta? Man ska lära sig ngt av allt man går igenom? Va fan skulle det vara?
Min första tanke är.. Va iskall släpp inte in ngn i dig. Låt ingen förgöra mig igen. På riktigt kärlek skrämmer mig. Dem har så många ggr dragit ner mig i botten av botten. Jag har släppt in min man och fyllt honom med all tomrum, jag har gett o gett o gett, tid, kärlek, respekt, lojalitet och vad fick jag tillbaka? Ett krossat inre, och allt som går emot respekt och lojalitet.
När jag litade som mest det var tydligen då jag minst skulle litat.
Fantastiskt! Eller hur?
Det gör ont, fruktansvärt ont! Hur? Varför? Jag älskade så högt men för vad? Till vilket pris?
Jo till priset av att förlora mig själv, min självrespekt, min personlighet och mina egna principer.
När jag byggde upp mig, raserade du mig. När jag behövde dig som mest, fanns du som minst där.
Ändå frågar jag mig själv varför?
Jag hade denna fredag 2 val, gå hem gråta och fortsätta gråta, falla in i ångestens värld och låta den äta upp mitt inre, mig själv och sen vet jag inte vad mer kan hända...
Eller gråta, torka mina tårar, andas mig igenom trycket. Möta min vän, ta en kaffe. Och ringa nästa vän, och göra upp en plan för att dra mig ut och upp. Min kropp skrek nej, ville ju bara lägga mig.
Min vän och jag gick ut, han käka och jag drack kaffe. Restaurangen omvandlades till nattklubb, latinamerikansk musik är min trygghet och vi stanna kvar. En annan vån dök upp och vi dansade och skrattade.
Den vägen valde jag. Utan alkohol och utan att rubba min diet/ kost.
Jag valde detta för jag har lovat mig själv att ALDRIG ska någonsin få trampa på mig igen. Jag har satt upp delmål och mål i mitt liv. Ska en person få rasera hela min värld?
Nä det handlar om val, prioriteringar och en stark jävla tro på en själv. Förlora aldrig den tron, tron på dig själv!
Helgen har gått och denna dagen har varit tuff, riktigt tuff.
Vaknade med en starkt tryck och kände att ångesten hade börjat, men åter igen! Jag har ett val!
Ångesten är kroppens försvar på ngt farligt, och vill fly.
Vad är jag rädd för? Ensamheten? Eller att jag inte har min trygghet. Hade jag det då?
Nä!
Andas in igenom nästan ut igenom munnen, bort med skiten och lite meditation på det så löste jag åka ner till
Gymmet. Jag körde skiten ur min gluteus och hamstrings, värt alla helgens tårar, all ångest, alla tankar och skit!
(Så ibland är det tillåtet med falska leenden och en falsk fasad om den hjälper men inget och sträva att leva efter. För att dra sig upp och ur något svårt, Absolut! )
Tro inte en sekund att ngn ska rucka på mitt liv och mina drömmar!
Aldrig någonsin, om inte det är till det bättre!
Stå på er! Förlora inte det ända du har, det är tron på dig själv! Ingen kan någonsin hjälpa dig få den om du inte älskar dig själv. Andra kan boosta och stötta men jobbet måste man göra själv!
Ta hand om dig själv, glöm aldrig vem du är, älska dig själv då kan du också älska andra!
Mina vänner utan er, hade mycket varit svårare och jobbigare. Och ni är guldvärda, älskar er oerhört och är så tacksam för att ha er i mitt liv!
Vänner i morgon är det ny vecka, ny dag och ny planering.. Träning, coachning och ny tro på mig själv.
En person sa till mig vi är vår bästa vän men även vår värsta ovän!
Med det citatet säger jag godnatt! Ta hand om er och dom ni älskar!
Puss & besos
