mywayandstyle.blogg.se

Inläggen på Fb florerar kring terrorattacken i Frankrike. Någonstans läste jag att ngt om att det va rätt åt dom. Då undrar jag, hur kan man ens uttrycka sig så? Det är ca 120 människoliv, de är döda, de finns inte mer. 

Är de dessa människor som även ska bli offer för landets styre? 

Oavsett och det ska inte spela någon roll, det är hemskt och får inte hända någonstans. 

Ska inte människor gå säkra på gatorna i sitt egna land? 

Jag ledsen för det jag får läsa och det gör mig samtidigt arg. Jag vill inte tappa tron på mänskligheten, det är i denna värld mina barn ska växa upp i. Men jag kan inte sluta fråga mig, vart är denna världen påväg? Detta skrämmer mig och när ska världen börja jobba mot en bättre värld. Nu pratar vi inte längre miljöförstöring utan tron på mänskligheten och hoppet som människor kommer tappa. Hatet kommer växa mot terrorismen och de smider vidare på sina planer för nya attentat. 

Kommer ihåg 11 september, terrorattackerna. Borde inte det räckt? Efter det har det bara blivit värre och spridit sig i världen. Terrorismen måste stoppas och världens länder måste börja se gemensamma mål och arbeta tillsammans mot terrorismen. 

Jag ber en bön och tänder ett ljus för offren och deras anhöriga, men även för Frankrike, landet i sorg. 

Jag kan bara hoppas att detta ska vara ett wake up call för mänskligheten! 

Ta vara på varandra och öppna upp era hjärtan, var tacksam för vad du har och omringa dig av människor du älskar och som ger dig energi och kärlek. Alla vi kan tillsammans hjälpa åt ett o samma håll, mot en gemensam och tryggare värld. 

Puss & besos 

Dagarna stress, väcka barn,frukost, på klädning och borstning av tänder, lämning av barn,träning, bilfirman,tvätta, äta, bilfirman, handla, hämta flickorna hos 2 olika kompisar, middag,dusch, godnatt saga, sova...... Puuhhh

Tänder ljus och sätter mig i soffan och viker kläder och pratar med min vän. Shit vilken dag! Dagen där på vägrade jag att det ska bli stress och kaos. 

Behöver lugn, det är berg och dalbana med känslorna, men det går. Jag har ju bestämt mig, och det kan bara bli bättre. Ångesten den finns där i ett hörn och spelar spratt, men den kommer aldrig få ta över mig. Vet att den är hemsk visa stunder men den äger inte mig. Jag försöker andas, tänka att den inte är farlig, försöka lugna mig o se klart.

Tror att det är viktigt att acceptera den, kör fortfarande mindfullness för att komma in i ångesten, trycket över bröstet och lätta på den. 

Flera kvällar gör jag mindfullness för att kunna somna, ibland startar jag även dagen med den. Det hjälper mig igenom denna kamp och jag är påväg uppåt. 

Träningen går bra och det är underbart att ha tagit sig igenom ett pass när man mår som sämst, det ger mig styrka och den bevisar att jag kan ta mig igenom detta. Min resa och den når snart sitt slut. Mina vänner som tränar peppar mig och vi följer varandra, och försöker hjälpa varandra i våra olika resor mot våra mål inom träningen. Det är rätt mycket gymhäng, kaffe och djupa samtal. 

Dessa dagar har varit rätt upp o ner för jag har letat som en tok efter en bil. Och jag är väldigt detaljerad och vill att den ska  perfekt. Allt ska vara så som jag vill ha den. Och ska vara ärlig JAG HAR HITTAT min andra hälft en Audi a3. Älskar den redan och har inte ens fått den. På måndag kommer den hem! Fått hjälp av bilkunniga och vänner för att få det bästa köpet. Jag är verkligen tacksam för all hjälp, all kärlek till er.

Jag måste lägga in några rader till mina vänner, jag behöver inte ens skriva vem jag skriver till. 

Ni har varit guldvärd, jag har inga ord för hur underbara ni är. Ni har stöttat, tröstat, kramat, peppat, pratat, funnits där och fått mig och skratta. Ni har gjort det jag uppskattar som mest pratat från hjärtat och varit ärliga om era åsikter. Visa dagar har varit en riktig kamp men jag har tagit mig igenom det med er vid min sida. Älskar er alla, tack! 

Idag är en rätt bra dag. Känslorna går upp och ner, men har börjat lära mig handskas med dom. Accepterat att dagar ser olika ut och det är bara jag som kan ändra på hur dagen ska bli. Dagen började med träning, körde ett benpass. Voltaren kuren mot inflammation i höften/ ljumsken är färdig. Kändes rätt ok, efter träningen. Och känningarna har inte kommit tillbaka, så nu ber jag att det släppt. 

Försöker ju jobba upp min volym, rumpans volym alltså hahaha! Det krävs ju en del jobb. 

Att ha vänner som stöttar och bara finns, hjälper mycket i kampen. Man pratar om annat, nu är bil stort samtalsämne. Visa måsten jag håller på fixa nu för enklare vardag och för att jag verkligen behöver för mitt egna mående och i mitt liv. Efter branden har det inte varit prio och fixa en diskmaskin, men kände att det nu är ett måste! Så check på den. 

Jag brukar inte predika om de materiella och det ska verkligen inte gå över några det emotionella, det är alltid prio 1. Just nu är det tyvärr lite materiella ting jag behövde för att förenkla min vardag som fembarnsmamma som jag är. 

Med fem barn blir det sjukt mycket disk och nu slipper jag även bråken med de äldsta barnen, vem som ska diska!

Fått min nya telefon,den är jag glad över. Min gamla har gjort sitt. 

Nu har jag några saker kvar, haha håller på de! Få se om det fixat sig under veckan. Hoppas hoppas ! 

Idag börjar dagen mot nya mål och nya delmål att kämpa sig igenom. Jag vill och jag vet att jag kan, handlar bars om mod och tron på mig själv. 

Vill tacka mina vänner, ni tror på mig och ni stöttar mig. Det är eran axel jag gråter mot men det är även er jag skrattar med. Ni får mig och fortsätta driva framåt. Många låga dagar står ni där i vått o torrt, alltid beredda att fånga när jag faller. Älskar er, ni är bäst och alltid finns jag även för er! 

Finns ljus i tunneln, hihihi även i min. Tack för denna dagen som slutade så bra!

Nu mindfullness, sen sova! I morgon är det en ny dag och nya möjligheter. Skriv ditt mål på en lapp, jobba mot det, kämpa för det. Utan kamp ingen vinst! Tappa inte tron på dig själv. Fighters upp och nu kör vi....!

Puss & besos