Är på stranden, tittar ut över havet. Får ont i mitt bröst detta kunde varit vår stund, vårt minne, vår tid. Känner ett konstigt lugn i mig, det både skrämmer mig och gör mig lugn. Försöker ta in varje andetag och andas ut det tunga. Jag har haft 2 tuffa veckor, känslo berg och dalbana, från känslokall, till tårar som inte vill sluta till att jag ler och bara njuter. Försöker någonstans hitta mig själv och försöker få ihop förnuftet med mina känslor. Inte alltid så lätt som det låter, men en framgång när man låter sig hängas med i det. I allt försöker jag titta inåt mig själv, försöker förtvivlat förstå mig själv. Vf man handlar på ett vist sätt och vf står jag just här som jag gör nu.
Vad gör mig lycklig?
Vad gör mig mindre lycklig?
Vad/ vilka ger mig energi?
Vad/ vilka tar min energi?
När jag nu sitter här ensam i tystnad och hör ljudet av vattnets vågor och ser när killarna badar och fångar krabbor, är ett ögonblick som jag gärna kan stanna i.
Havsluften får mig och må bra, den ger sån själslig boost, och frihetskänsla, nästan som gymmet men på ett annat sätt.
Jag har valt att ha stunder själv, det har varit för jag vill och för jag behövt det. Jag försöker få ihop mitt trasiga jag. Att se sig själv, att våga se sig själv och sina handlingar och ifrågasätta dom. Jag är inte perfekt,långt ifrån men kan bara bli bättre. Lära mig och se mig själv och våga sätta upp gränser för vem jag är. Jag är skör och stänger hellre in mig i mitt skal och tar steg för steg för att inte falla hårdare. Jag väljer också att inte låta människor som kan såra mig komma nära mig i detta tillstånd.
Det är enbart för att jag inte vågar, är för rädd och falla och att ingen tar emot.
Därför är träning och havet mina starkaste energi & själs boostar.
Kämpa för det ni älskar, lyssna till ert inre, håll hårt i vad ni inte vill förlora. Väljer en människa att förlora dig var hen inte ens värd dig. Kramas, pussas och stötta varandra i både solsken och storm.
Njut av värmen alla underbara!
Puss & besos
