Nu är det helt färdigt jag kom in på tyngre så jag tävlar den 16 oktober. Känns konstigt att prata tävling när jag går på bulkschema. Äter sjukt mycket och ska beställa ny bikini.
Kreatin och glutamin är ju det nya tillskotten jag börjat med som ni vet, har inte haft någon biverkning av det. Försöker bygga upp lite innan nästa tävling, får väl hoppas att det går, det är få veckor när man pratar uppbyggnad.
Jag hoppas kunna toppa formen, nu gäller träning, kost, sömn och en jävla vilja.
Var och tatuera mig , det blev en tatuering på höger lår.
En text, från en låt min mamma skickade till mig. Kommer fortfarande ihåg när jag fick sen och texten fick mig att gråta som ett barn. Texten berörde mig och det kändes i hela kroppen. Därför valde jag delar av den texten som jag kommer bära med mig resten av mitt liv som ett mantra.
"I lost a battle but not a the war.
Look at me now.
From the pieces from my shattered world.
I made a grit to a pearl.
Now I shine.
Im beautiful & I'm unbreakable."
Jag har fallit många gånger jag vet, och i olika delar av mitt liv har jag nått Botten. Den tuffare resa jag gjort är faktiskt vägen till scenen, oavsett alla hinder jag möte under vägen, oavsett personer jag fått välja bort ur mitt liv, oavsett att jag är fembarnsmamma, oavsett om jag ibland stod helt själv och oavsett att jag haft "utmattningssyndrom" så har jag använt träningen som rehabilitering och tagit mig till gymmet, cardion, tagit mig igenom dieten och upp på scenen. Sen har fått mig att fokusera på annat än depression, svart, negativitet och ge mig själv åt energi tjuvar. Jag lärde mig att fokusera och ta bort det onödiga man gärna sätter klorna i när du inte har ngt bättre för dig. Det är alltid lättare att hjälpa andra än att öppna ögonen och jobba med sig själv. Nä nu var det tvunget att vända det mönstret att skala bort de andra och fokusera på mig själv.
En man på gymmet som "skojade" med mig och sa- du älskar dig själv Evita! Du livar och syns överallt.
Mitt svar var- Klart, jag älskar mig själv. Älskar jag inte mig själv, hur ska jag kunna älska någon annan.
Han tittade på mig med stora ögon och sa det är fan sant, det var bra sagt!
Ja på riktigt. Jag är ödmjuk, jag har stort hjärta för medmänniskor, och jag skäms inte för att säga att jag älskar mig själv och hoppas varje människa gör och gör ni inte byt fokus.
Jag skrämmer nog en del människor pga min målmedvetenhet, men det är det jag älskar hos människor och dessa människor får faktiskt mig att fascineras av dom.
Drömmar, visioner och mål, det är viktiga byggstenar att ha med sig. Glöm aldrig att vara ödmjuk!
Dröm stort, våga gå utanför er trygga zon, känns det obekvämt? Känner ni er kallsvettiga och rädda? Då är ni rätt.. Fortsätt då.. Och lite till och målet är nära. Vänd aldrig för att det blir jobbigt.
Godnatt alla underbara läsare!!!
Puss & besos
