Har inget annat än och erkänna att jag har en svacka med min träning. Inget har gått min väg, varken träningen eller kost. Känner mig nere, seg och känns som jag vill ge upp. Alla mina drömmar. Har inte ens en gnista, ett hopp!
Känt så här några dagar nu och rädslan att ge upp helt, uppgivenheten har tagit mig i sitt järngrepp.
Då kommer vi till detta med val, konsekvenser och diciplin. Jag har inte viljan, då är det dags att ta till tvång! Det blir gymmet även att det blir ett tvång och jag har bett min man om hjälp, att pusha mig ta mig mot mitt mål. Mot scenen mot stjärnorna och mot det jag kämpat för.
Att gå upp, äta min frukost och lämna barnen och drog mig mot gymmet.
Bara att veta att G ( min man) finns vid min sida och stöttar mig i detta, ger mig vilja och tvång och det resulterar i att det blir en handling. Behöver omge mig med
Människor som nu inspirerar mig och som stöttar mig och som pushar när jag tappar bort mig på stigen.
Sjukdomar stoppar en och de blir som prickar över i'et, när man redan tappat gnistan. Nu handlar det om och vända detta till bränsle så från och med måndag blir det nya tag, mer detaljerade mål och ny fokus!
Den sista tiden i mitt liv har varit upp och ner och det har varit motgångar och situationer jag tvunget ta mig igenom. Jag har slagit bort rädslorna som tagit över mig och tvingat slå hål på murarna som försöker stänga in mig.
Jag har börjat se mitt liv och livet runt mig med andra ögon. Jag är en människa som gör allt för mina nära och kära.
Ibland faller även jag och ibland väljer även jag och backa. Backa för att få en annat perspektiv, se med andra ögon, förstå och iaktta. Jag upptäcker nytt varje gång och en sak som jag mer o mer kommer backa upp för är familje kärnan.
Jag, min man & våra barn. Jag kommer aldrig backa upp ngn som jag kommer backa upp mannen i mitt liv och våra barn. Mitt val, mina beslut och mina konsekvenser. Alla som inte accepterar mina val och respekterar det eller gå in med sitt så kallade skitsnack plockar jag bort, bort som pjäser på ett brädspel.
Jag är trött på skiten som händer runt mig och jag är den som nu sätter punkt.
Mitt liv och mina val är mina problem.
Jag kommer från och med nu hitta mitt fokus, min familj, mitt liv och mina drömmar och mål.
Jag har insett att jag ibland är jävligt naiv, tuff och hård men ibland lite väl dum. Tror för gott om folk och tror att folk handlar efter hjärtat. Men NEJ så är det inte!
Vet idag vilka som är mina vänner, och vilka som jag har nära mig eller närmre mig eller åt helvete lååångt från mig.
Jag bär på frustation och stark irritation och en stark besvikelse. Och nu vänder jag och backar och startar igen.
Papi siempre estoy en tu lado! Nosotros contra del mundo,te amo. Juntos somos fuertes. Tu y yo