mywayandstyle.blogg.se

Dricker min kaffe på balkongen och jag känner mig splittrad,ledsen, sorgsen och förvirrad. Vet att det en dag kommer bli bra, men nätterna har blivit sjukt jobbiga. Drömmer drömmar som jag inte önskar någon, det är inte synd om mig men det är jobbigt och jag har ibland väldigt svårt att erkänna för mig att jag är så skör och inte alltid orkar vara stark.
Stundtals känns det som jag kvävs men det lättar upp efter en stund, ibland undrar jag om det är all sorg jag bär på som gör allt så svårt för mig. Ni vet när man sprungit hela sitt liv och aldrig stannat upp, helt plötsligt när du stannar så hinner allt i kapp dig och då är det först det senaste som hänt sen allt innan det. Plötsligt så kändes murarna inte tillräckligt tjocka eller höga för att beskydda mig. Denna tid är tuff och svår men jag tar mig igenom det, jag måste!
Tårar rinner ofta, och det känns som hela min värld håller på rasa men kanske dags att den gör det så jag kan börja bygga upp den igen.
Mina vapen är slut och skölden sönder och jag står naken. Naken för att möta världen i en bättre form än innan.

"Jag förlorade striden men inte kriget"

Puss & besos

Nu gymmet för att släppa det negativa och för att hitta ny positiv energi. Byta ut från tårar till leende. Låt dig falla men ta dig upp igen.
Ta vara på tiden älskade vänner, älska och håll om er kärlek, visa i handling hur mycket personen betyder för er.

Ha en underbar Tisdag mina vänner

Är på stranden, tittar ut över havet. Får ont i mitt bröst detta kunde varit vår stund, vårt minne, vår tid. Känner ett konstigt lugn i mig, det både skrämmer mig och gör mig lugn. Försöker ta in varje andetag och andas ut det tunga. Jag har haft 2 tuffa veckor, känslo berg och dalbana, från känslokall, till tårar som inte vill sluta till att jag ler och bara njuter. Försöker någonstans hitta mig själv och försöker få ihop förnuftet med mina känslor. Inte alltid så lätt som det låter, men en framgång när man låter sig hängas med i det. I allt försöker jag titta inåt mig själv, försöker förtvivlat förstå mig själv. Vf man handlar på ett vist sätt och vf står jag just här som jag gör nu.
Vad gör mig lycklig?
Vad gör mig mindre lycklig?
Vad/ vilka ger mig energi?
Vad/ vilka tar min energi?

När jag nu sitter här ensam i tystnad och hör ljudet av vattnets vågor och ser när killarna badar och fångar krabbor, är ett ögonblick som jag gärna kan stanna i.
Havsluften får mig och må bra, den ger sån själslig boost, och frihetskänsla, nästan som gymmet men på ett annat sätt.

Jag har valt att ha stunder själv, det har varit för jag vill och för jag behövt det. Jag försöker få ihop mitt trasiga jag. Att se sig själv, att våga se sig själv och sina handlingar och ifrågasätta dom. Jag är inte perfekt,långt ifrån men kan bara bli bättre. Lära mig och se mig själv och våga sätta upp gränser för vem jag är. Jag är skör och stänger hellre in mig i mitt skal och tar steg för steg för att inte falla hårdare. Jag väljer också att inte låta människor som kan såra mig komma nära mig i detta tillstånd.
Det är enbart för att jag inte vågar, är för rädd och falla och att ingen tar emot.
Därför är träning och havet mina starkaste energi & själs boostar.

Kämpa för det ni älskar, lyssna till ert inre, håll hårt i vad ni inte vill förlora. Väljer en människa att förlora dig var hen inte ens värd dig. Kramas, pussas och stötta varandra i både solsken och storm.

Njut av värmen alla underbara!

Puss & besos

Att känna sig misslyckad FY FAN VILKEN HEMSK KÄNSLA. Känslan sitter i mig och det är pga de val jag gjort i mitt liv och som tyvärr inte alltid varit genom tänkta val. Ibland skär sig allt inom en,hjärtat är bort domnat och det känns som jag håller på bli kvävd. Leendet jag bär, den hårt disciplinerade fokus jag följer och de mål jag har finns där. Men ibland känns det som det är de högsta berg jag ska besegra.
Tårar rinner på min kind och önskan att ngn som torkar dom, håller om mig och säger det kommer bli bra. Under mina vingar skadar ingen dig. Tyvärr är det en illusion men lever, man måste ge sig ut i livet och alla blir brända någongång.
Ögonen är själens spegel sägs det och där är även min. Jag kan se världen passera bredvid mig och jag orkar inte ens ta in det. Ibland blir allt bara för mycket. Ensamheten i mig hatar jag, tillhörigheten när man förlorat de viktigaste människor i ens liv.
Ibland faller även den starkaste själ och människa, här har ni ett stort bevis, jag!
Att erkänna för sig själv att man faktiskt gjort många fel men att förlåta sig själv och se det dom en lärdom och bära med som en erfarenhet rikare. Det är inte alltid det lättaste, när murarna rivs och sårbarheten är som störst. Jag har dragit mig upp själv så många gånger själv utan någon bredvid mig. Finns inte många människor runt mig som ser mer än mitt leende och styrka. Detta är inte mer än mitt val och mitt "fel" om man nu måste blame någon. Drar mig ibland undan inte för jag är rädd, utan mer för att slippa känna.
Min trygga punkt har försvunnit för många ggr i mitt liv och när jag släppt in en människa har jag ofta blivit sårad. Jag kan verka hård och kall men jag har ett stort hjärta och vill de bästa för alla. Jag önskar verkligen alla människor kärlek, tillit och respekt. Det är gratis och det viktigaste man kan ge en annan människa. Tid är även det. Jag har upplever många svek men klarar mig upp, det har gett stora sår riktigt djupa och jag frågar mig hur kom jag hit i mitt liv?
Jo jag valde det!
Mina val är mitt liv, dåligt eller bra, ont eller inte, det va val.
Och klart man ibland kan undra hur fan tänkte jag?
Nu samlar jag ihop mig själv, torkar mina tårar och försöker hitta frid i mitt inre.
Älskar min fina familj och att jag fått spendera tid med er denna v. Att få se min bror bli bättre, ni & barnen är det dyrbarare jag.
Glöm inte kärlek, tillit, respekt och tid.

Puss & besos