Våga tro på dig själv! Dröm och släpp aldrig drömmen...

Jag har många gånger undrat varför, varför livet går den väg den går? Är det förbestämt? Eller är det mina val, eller vet redan de högre makterna hur jag ska välja? Eller är livet ett prov på för att se hur långt du kan ta dig eller hur djupt du kan falla och sen dra dig upp igen? 
Jag själv kommer till en punkt i mitt liv då jag blir arg på mig själv! Hur kunde jag låta mig komma hit? Nä upp NU! Och oavsett så hittar jag en väg ut, även att det är världens labyrint, JAG SKA UT! Jag får en sån panik känsla.. Är det här jag vill vara? 
Tiden går, varför värdesätter människor inte tiden. Tiden går inte i repris. Ingen vet när allt tar slut, eller när jag är 50 år och känner skuld/ ångest varför levde jag inte mitt liv. 

Min son skulle på gymnasiedagar och jag kände att, jag hoppas han drömmer nu och försöker följa det. 
Så jag skicka ett sms till honom. Där jag skrev att dröm, vad hade du velat bli bortom dina betyg,bortom samhällets fack, bortom allas förväntningar. Håll kvar drömmen som en vision och jobba dig ditåt. Barnen behöver känna att vi tror på dom, och har de själva tappat tron är det viktigt att de känner att någon annan tror på dom. De har hjälpt mig att våga stå upp i de värsta stormar. 

Allt för många har inte drömmar, alltför många vågar inte tro, de har tappat tron på sig själva. 
En vän frågade mig - Evita vem inspirerar dig ? 
Jag blev ställd av frågan. Trodde jag hade ett svar. Varför jag blev så ställd var nog för jag vet att jag själv är en stor inspirationskälla och jag trodde/ hoppades jag kunde ge henne ett svar. Tex som det gör alla människor runt mig och klart de gör men jsg förstod vad hon menar.  Jag kan räkna eldsjälarna jag träffat i mitt liv, fantastiska människor. 


Helt plötsligt insåg jag att jag kände mig fattig och uttorkad av inspiration. Jag inspireras klart av alla människor runt mig, men nu menar jag på ett djupare plan. Då jag själv känner mig utmanad. Jag älskar att inspireras och utmanas, för då vet jag att jag utvecklas och växer. De människor som inspirerar mig är min fam. Behandlare och min psykolog svarade jag tillslut. Alla pensionärer och äldre människor än mig själv inspirerar mig. De frågar mig och berättar ur sitt perspektiv eller händelser ur sitt egna liv. Resor de gjort, nu menar inte jag en resa till Turkiet, utan deras livsresa. 
Dessa människor träffar jag på gymmet. 
Att vara i inspirerande möten är viktigt för en själv. 
Något som skrämmer mig är att det finns så många unga människor i dag som tappat tron på sig själva. Jag har träffat människor som jag ger så mycket potential i och som hade kunnat komma hur långt som helst OM de trott på sig själva. 
Att gå utanför den där ramen, ramen som familjen, samhället eller en själv byggt upp. Vad händer om man går bortom det? Över ramens väggar? Vad händer när du står i det du inte vet? När du går utanför trygghetszonen, vad händer då? 
Tro mig det händer inte mer än att du helt plötsligt måste våga tro och drömma och börja se vägar du aldrig sett, eller träffa människor du aldrig vågat möta tidigare eller du aldrig hade mött i ett annat sammanhang. 
Jag ber er våga drömma, våga göra, våga falla och våga klättra. 
Det finns en tro, den är i er och det är tron på dig själv! Förlora den aldrig för gör du det så tappar du tron på livet. Du är viktig! 
Ta hand om varandra! Jag själv har haft en underbar helg med mina barn och vänner, vilodagar från gymmet och har bara tagit vara på tiden med mina barn. Flickorna har varit hos mig denna helg då de fått en lillebror. De är så förväntansfulla för att få träffa lillebror. Älskade små! Anthony hade bakat bröd i skolan, jätte gott mustigt bröd som vi åt till frukost. Att bara få fixa sig för att jag vill och kan. Jag känner mig levande att jag kan gå mot " oskrivna regler", varför kan man inte göra sig lite extra fin för sig själv? Utan att gå ut och festa? Det kan man, jag gör det, för jag vill o kan för mig själv Evita, en egen boost! 

Puss & besos ha en underbar söndag 












Taggar: dröm våga tro egen tro egen boost;

Godmorgon föräldrar!

Vaknade strax efter 7, gick och gjorde mig lite te. La mig i sängen igen och tittade ut genom fönster, solen är påväg upp. Kände verkligen att jag saknar mina flickor som är hos sin pappa. Aleyda sov med mig de sista dagarna innan hon skulle till pappa, eftersom hennes astma är som jobbigast nu. I allafall varje morgon tittade hon ut och beundrade soluppgången och dess färger. - Titta va fin himlen är! Det är blå, lila, rosa, orange, röd och gul. 
Sista dagen såg hon även grön. 
Aleyda har ett öga för detaljer och ser genom konstnärliga ögon. Hon är fantastisk när det gäller målning och gestaltning. 


Denna helgen har jag mina killar. Det är ju lite skillnad liksom hahaha. De sover längre på morgonen, de sitter på sina datorer, de hänger med kompisar, helt enkelt det äldsta frigör sig från mamma. Inte roligt alls, försöker tänka på när jag var 15. För att förstå men jag förstår inte, eller så är det för jag vet min egna styrka/rädsla och hur stark/rädd var mot all skit. På något sätt trodde  jag att den styrkan/rädslan liksom fortsatte genom till mina barn! 
Jag har fått erfara annorlunda, ett litet uppvaknande. 
HALLÅ EVITA... 15 år, nu provar man
gränser och gör lite vad man vill.. 

Nä, nä det funkar inte så. Kan ju säga så här, jag har visa regler för mig själv som jag satte när jag väntade mitt första barn droger och kriminalitet, kan mina barn glömma. Jag vägrar låta mina barn
gå den vägen! Den är en enkel väg och slutar bara på ett sätt.
Jag kommer gå över lik och eld för att få mina barn på rätt sida.
Jag vänder upp och ner på hela denna staden för att veta och ha koll. Varje unge som vistas nära, kort, namn och vart dom bor. 
Första sne steg barnet gör ( samtal frpn polis), alla föräldrar gör det inte till vad det är, gör det stort. Vänd det upp och ner, ner och upp. Dra in och kolla upp med föräldrar till de andra barnen. Tyvärr måste man knäcka deras hårda skal och in i djupet, känslan så de skäms. 
Det va bara snatteri tex, vaddå bara snatteri??!!!!! Vad blir det nästa gång? Och blir det nästa gång då måste hjärn handen in, sätt in varje resurs som finns, nu handlar det om att rädda ditt barn. Om det till och med betyder att du måste dra in socialen som dock redan är inkopplad för de sne steg barnet gjort. 
Oftast mår detta barnet inte bra, det är massor med känslor och de behöver hjälp i kaoset inom dom och bryta detta mönster. Jag vet att många är rädda för socialen. 
Tar de mitt barn? , vad ska andra säga?, nä, usch jag skäms.

Lägg dessa tankar åt sidan och se ditt barn. Vart ska det sluta?
Jag är tyvärr mamman som inte bara ser här och nu, jag ser redan fängelset!
Man kan tycka var man vill om det, men det är ju där det slutar och det går fort. 
Socialen kan hjälpa till och skynda på för att få ungdomsbehandlare eller familjebehandlare. Mycket viktiga puzzelbitar, för att få  upp barnet från diket upp på vägen igen. Ofta behöver barnet reda upp i sitt inre, och förstå känslor eller saker som inträffat. Kan vara seperation mellan föräldrar, syskon, bråk hemma, kan till och med vara alkoholism, drogmissbruk , tablettmissbruk i familjen och till och med övergrepp. Det kan vara allt mellan himmel och jord. 
När jag skriver och berättar är det utifrån vår familj,  vart jag står och på det sätt jag arbetat med problemet. Jag är medveten om att  det finns alla olika slags problem och kan se olika ut och man kan hantera dom på 100 olika sätt.  Detta är bara mitt sätt och hur jag gör det och kan bara råda eller vana andra föräldrar. 
Jag vill också ge ett råd att har brottet varit så en enskild person mått dåligt över det tex ditt barn mot ett annat barn. Är det viktigt att vi föräldrar faktiskt tar vårt ansvar, ringer den andra föräldern och berättar att vi vet om detta men jag tycker inte detta är ok, jag står inte bakom det mitt barn gjort men jag stöttar det genom denna process. Det är viktigt att visa barnen att vi föräldrar finns här, vi tar ett ansvar och oavsett älskar vi våra barn. Konsekvenserna får de stå ut med men vi tar vårt föräldrar ansvar och pratar, stöttar och visar en bättre väg.  Barn gör som vi gör inte som vi säger. Barnet ska höra och se denna process! 
Stick aldrig problemet under mattan, där gör ni föräldrar fel och lär era barn att det är ok att stoppa undan känslor, dåliga val pratar vi inte om!!!! Detta är farligt och början på en väg ni inte önskar era barn! SÅ FÖRÄLDRAR TA ERT ANSVAR! 

 Varningstecken !!!!!
Ute mer, passar inte tiderna, nya vänner, föräldrarna vet inte vem vännerna är, mindre social, frånvaro från skolan, mer instängd på sitt rum, mer attityd... 
Listan kan göras lång,det finns säkert många fler men dessa såg jag! 

Styrka till alla er, ta hand om varandra 
Godmorgom föresten. 
Puss & besos 
Taggar: föräldrar, föräldrar SNEDTEG ansvar droger kriminalitet socialen barn ungdomar familj;

Formkoll, tävling i juni.

Formkoll, kul att få så positiv feedBack. Jag behövde det, tycker ju själv inte det händer så mycket. Nu är det nya mål och del mål och det känns bra. Känner mig peppad att ta nya tag och jobba på volym av gluteus/rumpan! Fick lov och äta lite mer och dra ner på en träning i veckan! Tävlings dieten börjar i v 2-3. Kommer bli grymt... Att bygga upp och skala av. Gick igenom lite teknik. Kändes bra, kände kontakten och säger bara nu jävlar! Kände en lättnad att inte tävlingen är än så jag kan hinna hitta ny kraft och energi i mitt " händelserika" liv. Jag behöver inte mycket peppning,det räcker med lite från rätt människor. Är så glad att jag träffade Annaliza idag. Att jag till och med får äta kolhydrater både lunch och middag är ju helt otroligt  hahaha. Längtar till i morgon då jag ska köra mitt första rumppass. Det blir helt enkelt jag och smithen i morgon. Kommer bli NICE! Ha en mysig kväll och alla människor där ute ta hand om er! 
Puss & besos 

Så här ser det ut nu och den ska växa  sjukt mycket !!!!! 


Taggar: tävling fitness gluteus coach nordicwellness;