mywayandstyle.blogg.se

Vilodag/ cheatday den var välbehövlig. Behövde verkligen denna lördag ,  vecka har gått bra men varit lite jobbig att ta sig igenom. Väldigt mycket upp och ner i humöret, kan ju också bero på alla tuffa möten osv jag var på i början på förra veckan. Det tar på en och speciellt när man redan ligger i sånt underskott med kolhydrater och energin inte är på topp. Det gick och lördagen kom. Varje lördag är helig, frukosten är väl planerad. Den ska innehålla allt på en cheatday. Efter lite stress körde vi ner mot Halmstad för att syrran skulle fixa mitt hår. 

Hade "formkoll" också som varje lördag, så det blev vägning och bilder in skickade till coachen. Lika kul med varje lördag, lite spännande! Jag är ju inte jätte pigg utan vill ha det snabbt överstökat. Så ställer mig snabbt på vågen, 59,3 upp ett gram men formen ser bra ut. Någon frivillig som tar kort på mig sen springer jag till köket för att förbereda frukosten. Jag stressas inte av det utan bygger säkerligen samtidigt, ny forskning säger ju att även att du deffar kan du bygga. Hoppas att den forskningen håller ett tag till Hahaha. 

Varit små äventyr med kidsen, vi var ju på Alvin och gänget,den var riktigt bra. Trodde faktiskt jag skulle somna, som jag brukar göra. 

Var och bowla med barnen och min syster och hennes sambo. Träffade lite familj, alltid lika trevligt. 

Barnen var nöjda med helgen, påvägen hem så svängde vi av vid Ullared. Har nog aldrig handlar så lite någonsin, ändå blev det närmare 2000:-, sjukt! 

Att vara mamma ställer en till att ta många beslut lätta som jobbiga. Allt går inte alltid som vi föräldrar vill, även om man gör allt. Och jag tar inte heller alltid rätt beslut, men jag gör vad jag kan för att aldrig lämna mitt barn ensam på sin väg. Jag kan aldrig ta hans beslut, inte heller ta konsekvenser av hans handlande. Jag står bredvid och ser på, stöttar när han behöver det, försöker ge råd när det behövs och pratar, höjer rösten, skriker och inte hjälper alltid det. Fortsätter gå bredvid och det är tufft, speciellt när man ser sitt barn falla. Jag tar bort det som skadar oss, vår familj. Jag laddar om och försöker hitta till kärnan. Det är inte lätt, jag är mamma, pappa, psykolog, rådgivare, vän, allt i ett! Jag står ibland förvirrad vart jag ska få hjälp och tänka klart, jag behöver i bland bara få by styrka, behöver inte höra allt jag kunde gjort eller alla misstag jag gjort. Mycket medveten om dom. Och det hjälper mig inte att ta mig framåt, behöver några starka ord, ngt jag kan ta med mig, ett verktyg jag kan använda, eller bara en kram! 

Undrar om det är så svårt och förstå? 

Jag står inte still och stampar, jag tar in den hjälp vi behöver, försöker få dom och förstå. Att det hjälper inte med så lite stöttning de rekommenderar, vi behöver stärka från alla håll. Boosta med kärlek, närhet men ändå tydliga regler så vägen blir mer tydlig för barnet. Alla inblandande ska förstå, veta, köra samma rikt linje. Jag vet vad jag pratar om. Jag har själv varit där men då den inre smärtan byts ut till aggressivitet. Man förstår inte, känslor som väller över och man går in i fight med hela världen. 

Man behöver någon som hjälper en och sortera i allt det där, som sätter ord på alla känslor och som får en att få ihop känsla med förnuft. 

Inte konstigt jag som mamma inte delar med mig av det jag bär på när människor hellre lägger fokus på vad som kunde gjorts? Eller hur arg mitt barn är! JAG VET, och jag kämpar som ett svin dagligen både fysiskt på alla möten och psykiskt med alla tankar! Samtidigt tar jag hand om fembarn och mig själv, vår familj och vill det bästa för oss! 

Människor har kommit in i vårt liv och lämnat många spår. Dåliga som bra, ibland inte tänkt på att vår familj innehåller fler medlemmar än personen själv. 

Ser det som lärdomar, tack för allt ni lärt mig, för tackvare det vet jag ännu starkare vem jag är och vad jag vill och vad jag behöver! 

Tack till alla er som aldrig viker från min sida, ni betyder guld för oss! Viktigaste regeln lämna aldrig bara för att det stormar! Los amo, älskar er!! 

Puss och besos på er, ta hand Om varandra och de ni älskar, en dag kan det vara försent! 

Idag kände jag att det var dags att fylla på med nya matlådor. Slängde ihop ett gäng med kyckling och ett par med nötkött 5%. Alltid en lättnad när de är gjorda. 

Igår var jag och köpte krukor och lite blommor så satte ihop det idag. Välkommen våren lite Hahaha så den kommer snabbare. 

Målade aleyda och hennes vän Hugo idag i ansiktet, de valde att bli små indianer. Rätt kul och måla ibland. 

Jag har nu fått ett team och tävla för. År 2016 kommer jag tävla för mmsport team. Är riktigt taggad och ska bli kul att få representera dom, så nu blir det och beställa teamkläder och sätta sig in i fler produkter dom har. 

Är riktigt glad och stolt över vad jag åstadkommit! Allt händer om man vill!

Idag var Anthony min son med tidningen för han är med i en DJ grupp. Han tycker det är grymt kul och eftersom han är grym på just musik så passar detta honom bra! Min lille musik prins, så stolt var han när han kom hem med tidningen men jag hade redan hunnit slänga upp sen på kylskåpet:) 

Godnatt mina vänner

Puss & besos

Vet att mycket av mina sociala medier skriker träning/ gym och så står det längst upp fem barnsmamma. 

Ja det stämmer jag har fem barn. 3 killar och 2 flickor, underbara små stjärnor. Utan dom är jag ingenting. Hur irriterad jag än kan bli på dom så betyder dom allt. Det finns vardag i mitt liv och det är sju dagar med 24 Tim/ dygnet, skulle behövs 48 Tim. Det är väckning,frukost, skola, hämtning, middag, aktiviteter, läxor och läggning. Söger inte att det inte är stressigt eller lätt. Det är ibland ett rent helvete och skit jobbigt, det kan även vara helt underbara Jag har några grejer jag står ganska hårt för och vägrar rucka på det. 

Mina kids har alltid fått anpassa sig efter mig, inte för jag är en egoist, inte för att jag inte tycker mina barn inte är värda att prioritera. Jag har aldrig prioriterat bort mig Evita, för att jag är mamma. Det är då vi tappar bort oss själva och det är då vi inte känner att vi är värda ngt. Ni vet när man bara är mamma och ingenting mer. Man borstar knappt håret, man går i mjukis kläder, smink vad är det? Allt handlar om barnet, och man går inte ens på toaletten själv. De stunderna har också sin charm men vart tog jag vägen? Helt plötsligt ändras allt i ens värld det är inte bara jag längre utan vi och det är precis så det ska vara. Men det är viktigt att aldrig glömma personen som väntade det där lilla  miraklet. Och min tid är gymmet, det är där jag får ut och in allt jag behöver. Jag älskar och känna mig kvinnlig, så naglar är ett måste för mig. Alla har sina måsten och sin " grej". Vet att många snackar utseende, att det blivit något väldigt över reklamerad grej. Vi kvinnor har fått ett sjukt ideal. Tyvärr är det svårt att undgå MEN det är lätt att se igenom det där perfekta ytorna. Scratcha lite på ytan och det är en väldigt liten människa där inne. Som försöker dölja din värld genom alla utsmyckningar, och perfekta ytor. 

Jag vet för jag själv har varit där. Men i mig var det mer mitt inre kaos, min egna smärta jag ville dölja. Som jag säger de som har ett extra öga ser igenom själens spegel. Mammor glöm inte bort er och glöm inte bort din inre drivkraft, din passion, låt ditt barn följa dig. Barn gör som vi gör inte som vi säger! 

Jag kämpar varje dag med mina barn på olika sätt och för att orka så hämtar jag ny energi på gymmet. Så hitta din "energigivare". Även hos mig finns vardag :)