Vaknade tidigt gick upp redo för vägning och kort, för att skicka in till coachen. Som rutin kollar jag skorna eftersom vet att jag somna för min äldsta son kom hem. Inga skor,kollade in i hans rum, tomt rum, bäddad säng. Alltså han har inte ens varit hemma,lugnade mig själv, klart han sover hos sin kompis C. Ringde honom han viste inget, C började ringa runt, ringde snabbt tillbaka. Inga svar och de svar han fick viste inget. Paniken tog tag i mitt hjärta, kände blodet rusa i hela kroppen. Vad har hänt honom? Desto fler vänner som hörde av sig desto större blev paniken. Jag kunde knappt andas längre,vart fan börjar jag. Känner inte alla hans nya vänner och hur börjar jag reda upp det. Ville ringa han som varit närmast mig,höra han lugna mig och höra vi löser det.
När man är ensam förälder, då är dessa situationer inte roliga. Står ensam, kämpar ensam och känns som man går på taggtråd. Jag tappar aldrig fokus i sådana här situationer utan jag håller fokus och stänger av allt, allt för att vara här och nu. Folk ringer, jag ringer, status på Fb och massa sms. Vilka underbara människor, många ville hjälpa till. Efter kartläggning av honom och hur han rört sig va det vän till ngn vän som sett honom med en gammal vän. Ringde till hans mamma och det stämde han va där. Den lättnaden, men då kom också chocken och känslorna sattes igång ihop med förnuftet. Ont i huvudet och ångesten kröp sakta sig in. Fy fan detta måste vara det värsta som händer en förälder att ens barn försvinner.
Jag hade lyckan och få se mitt barn igen. Detta var en vecka sen.
Samma rutin idag vakna, vägning och formbilder, skicka in till coachen.
Står still andra veckan nu, delade tankar och känslor kring det. Har några veckor kvar till 17 juni, så på det sättet känns det skönt att det stannat upp. Sen vet jag också att jag måste ner mer, men känner ingen stress, mer cardio och ännu "cleanare" mat så kommer detta ta mig till mitt mål.
Igår körde jag rätt hårt, och det känns i kroppen idag.
Ett kort intervall pass, gymmet sen ett cardio step pass. Jag har nämligen antagit mig en utmaning på ca 2v.
Det som ingår i den är/ bredvid ser ni vad jag valde.
Gym -styrketräning
Danspass- bodyjam
Konditionspass-cardio step
Styrka (pass)-cx worx
Rörlighet-barre move
Intensitet-Grit plyo
2 valfria -styrka & ett pass av Barre move kanske
Även om jag har ett mål att ta mig till scenen ska man aldrig glömma de små morötterna på vägen. När jag såg att Nordic Wellness hade denna utmaning 8 pass på 4 veckor, tänkte jag detta löser jag på 2. Hade velat lösa det på 1, men finns inte tillräckligt med pass. Började denna utmaning i går och det var kondition -cardio step. Det va ok, roligt och göra något helt annat. På måndag provar jag bodyjam men mest längtar jag till Barre move som är balett inspirerat.
Ska bli skit kul:) och nya utmaningar behöver man under utveckling!
Fick en bok av min Mamma lär dig Leva mindre stress och mer närvaro, läste i hennes bok för ett tag sen och den verkade väldigt bra.
Lördag solen lyser och jag har ätit en underbar frukost som inkluderar allt. Är rätt sliten i kroppen känner jag, vaknade med ont i halsen. Så myser lite med Gucci (Aleydas hamster).
Detta och ha fem barn frågar mig många om, jag hat sagt det innan och säger det igen. Det är tufft riktigt tufft ibland. Men så mysigt och underbart med stor familj. När de små är hos pappa, är det ju väldigt lugnt. De stora killarna vill ju inte hänga med mig. Då saknar man små barns åren, för det är något med de åren som man alltid kommer sakna. Vet inte om det är själva närvaron man tvingas och ha. När barnen blir äldre drars gummibandet längre mellan föräldern och barnet. Barnet vill undersöka sin omvärld och det är ju så utvecklingen fungerar. Många säger till mig men Gud va skönt dina barn är ju stora nu. Jo absolut det är dom och det betyder minde kontroll och de söker sig längre från mig. Personligen är det underbart när de är små, samtidigt som det är en annan frihets känsla när de klarar sig lite själva. Det är ju mer och göra när de är stora, mer nervositet, mer tankar och mer diskutioner.
Jag har inte skrivit på ett tag, och det är av olika anledningar. Har haft väldigt mycket just nu kring mina killar som jag varit tvungen och ta tag i. Det är en hel del aktiviteter med 5 kids. Och för jag själv mått upp och ner, tar mig framåt men även några steg bak. Jag har i över 3 år haft min själsfrände vid min sida och utan honom är dagarna tuffa, men livet vill inte alltid som vi vill. Även om jag vet att han är speciell och jag är beredd och gå världen över för honom, ska man få lika mycket som man ger. Ska vara ömsesidigt kärlek, respekt och tillit. Utan det är det bara att stiga av tåget och hoppas på förändring.
Te amo
Ut med er i solen, njut av helgen, va i nuet och va med människor ni älskar. En dag är det försent! Sätt upp nya mål och utmaningar. På måndag är det en ny vecka, gå emot dina rädslor, utanför din trygga zon, det är då det händer!
Besos & puss
